Jag kan inte påminna mig en enda man, under loppet av tio år, vars fru inte synbart älskar honom, och vice versa.
Jag kan inte heller påminna mig en enda lokal man, som inte är omgiven i ett av sina närmsta trettio manliga vänner, när han inte träffar alla tre- eller femhundra på nån picknickplats eller krog. Ju äldre de blir, desto fler har de samlat på sig.
På bilden nedan ser vi väl fem som konsumerar alkohol, de är nog från Europa, och övriga är absolutister. Jag skulle gissa att totalt sett är 97-98% det, och vi vet inte hur det är att leva i ett spiknyktert samhälle, där inte alla blir osams med alla.
Jag känner två familjer, rätt nära, som har två respektive bröder med grava alkoholproblem, men familjen saknar det vi kallar för medberoende, finns inget alls på ön, jag har letat, och jag har frågat AA-Rita; finns inga.
Det tror jag beror på att väst har fel, som säger att medberoende blir den som lever med eller för nära en aktiv alkoholist eller drogmissbrukare, för då skulle vi ha dem även här. Grunden är ett falskt själv, det har ingenting med partners att göra, de söker sig till individer där de kan köra toxik-relationship, ja, men knuten finns i dem själva.
Förklaringen varför de inte finns här ligger i skolans uppbyggnad och den barnuppfostran som finns, som inte existerar i väst, och att det saknas dysfunktionell föräldrar, de är alla fungerande, och med synbart friska sociala liv.
Sverige är idag ett djupt, djupt kollektivt medberoende- och drogsamhälle, och det slipper du helt här, och till 100%, och därför badar ön i kärlek – motsatsen till t.ex. medberoende.
Lämna ett svar