Kändiseriet saknas

Det finns kända människor på ön; politiker, familjer, författare, artister, näringslivsfolk, men kändiseriet saknas helt, och det beror på att det inte byggs en fascism här, som i väst.

Där använder pressen kändisar, för att bland mycket annat slunga ut så kallade attacker, den och den attackerar, och rubriken ovan vill göra gällande att det leder till att vanliga män i sin tur attackerar.

Det är en rätt ytlig syn, även om fisken ruttnar från huvudet.

Den främsta orsaken torde i så fall vara att de maskulina energierna, beskydd t.ex. , är snart sagt helt slaktade, och ombytta mot ett utåtagerande ilsket beteende, samtidigt som en pöbel fostras via kändiseriet, som också ska lära alla av med privatlivet.

En svenska, som inte hade varit uppe i Sverige på många år, blev lätt panikslagen för hon utsattes överallt i Krångelsverige, och hon mejlade följande till mig;  “Det finns inga män här!!!”

Fascismens symbol är ett spöknippe… och var man ska bli en domare, och var man ska döma andra, slutligen till döden, och ett icke existerande privatliv och en pöbel är vägen dit.

Här är privatlivet heligt
Vi har inte ens telefonkataloger, än mindre nått hitta.se, vi använder inte ens adresser utan vägbeskrivningar oftast, och ingen har med att göra vad du tycker eller tänker samt att det helt saknas män som attackerar.

Jag har inte stött på en enda feminiserad man, han existerar inte här, utan de vi har kör beskydd, service, närvaro, resursrikedom – och i den ingår uppfinningsrikedom – samt initiativtagande.

En trafikpolis viftade mot mig sent en kväll då jag var ny här
Jag fattade direkt varför, jag hade glömt sätta på halvljuset! Det smällde jag på direkt, och började sakta ner för att stanna, visa körkort, blåsa, bli utsatt, hånfullt och illa behandlad, få en böteslapp, men han bara viftade att jag skulle åka.
-Go! Problem is solved!!!

Det utmärker för övrigt poliskåren här; de löser i första hand problem.

Jag minns då jag bett en handyman kolla in min gardinstång, den hade börjat ramla ner från taket och han bad mig om ursäkt för att han inte hade ork att hjälpa mig direkt, klockan var sju på kvällen, och han bad mig om att få komma åter dagen efter, samt att han påpekade att jag skulla hålla mig undan den delen av vardagsrummet.

På vägen ut via min terass nämnde han igen att  “jag löser problemet direkt i morgon bitti!”, och precis utanför stod en patrullerande polis, som genast vaknade!
-Problem!?!
My problem, not your problem, sa handyman och polismannen såg lite besviken ut, de älskar att få lösa problem därför att de maskulina energierna är intakta här. Tvärtom, som vanligt…

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*