En kvinna, som i botten är veterinär men som sen länge arbetar som expert på ett ytterst smalt område i hela världen, är här och arbetar i ett treårigt projekt, och vi åt middag tillsammans.
Hon frågade mig om jag har känt av att lokalborna har en högre spiritualitet – andlighet än vi i Norden, och jag nickade.
-Det ser man i deras ögon, bland mycket annat
Kvinnan är ifrån ett grannland till Sverige, och jag sa henne att ditt folk är väl som mitt dvs ett rätt materialistiskt naturfolk, och det var hennes tur att nicka.
-Jag uppfattar lejonparten som just ett andligt kulturfolk, tyckte jag och hon nickade igen.
Vi konstaterade också att den turkiska som talas här på ön är en helt annan dialekt än den på fastlandet, och hon sa mig att greker förstår inte ens grekcyprioternas ”grekiska”.
Öns historia är också såväl intressant som dramatisk men kärnan är nog ändå just den att de har en andlighet som inte ska förväxlas med religion.
Turkcyprioterna är sekuläriserade och de, liksom de flesta i länderna runtomkring, är inte en tiondel så religiösa som vi tror.
Ett skäl till att svenskar ofta tror det beror nog på att ISIS-folk och muslimbrotherhoodfolk finns i Sverige, inte här. De är förbjudna här liksom i alla andra normala länder runtomkring. De grips direkt, och det ser ut som om Sverige gör detsamma nu? Dvs. griper dem. Turkcyprioterna är generellt sett duktiga på äkta kärlek och är man det låter man inte terrorister härja i ens land.
Lämna ett svar