Den rosa paviljongen

Jag har lovat min chaufför att skriva en enkel text för att Google ska kunna översätta korrekt till turkiska. Mina läsare kommer nog inte riktigt att känna igen mig. Nu ska det bli korta meningar:

Mehmet Çakıcı är igenkänd på gatorna
Han var parlamentsledamot i femton år. Nu är han en av två professorer i psykiatri, och båda jobbar på kliniken ”Den rosa paviljongen”.Han är också ordförande för Socialdemokraterna. Partiet heter egentligen Kommunala befrielsepartiet.

Han är också tvåbarnsfar, synbart energisk samt kärleksfull, och omgiven av goda män och kvinnor, idealister med stora hjärtan, som han sa mig.

Vi ser direkt att han är turkcypriot
Han är kort, och ser ut som en svensk eller en finsk medborgare, och kliniken har också en finsk bastu, en utomhus- och en inomhuspool.

Till sin hjälp har han, förutom sin professorskollega, synbart vänliga och kärleksfulla människor, och fem, sex katter, som gör nytta.

 

Problemet har tredubblats på tjugo år
Mehmet Çakıcı började med en klinik om fem platser, och nu har de fem gånger fler. Totalt på ön finns uppskattningsvis 20-25 000 problematiker, britterna inräknade, men ännu inga barn som är missbrukare.

Mehmet ensam forskar i frågan, och håller regeringen underrättad, och vi enades om att jag ska sända över lite väst-material. Bland annat Jellinek kurvan som används i hela väst. Jag ska leta rätt på en engelsk.

Klicka, kurvan är skapad av Ateljé Lugnet, Boden

Vi tror att det bor ungefär en miljon på ön, varav 230 000 är turkcyprioter, men folk strömmar till kliniken från hela världen.

Vården är med våra mått mätt mycket billig; 800 lira per dygn, stannar man länge 600 lira, vilket är ungefär 600:- och det är både statliga respektive privata patienter.

Vi kom fram till att Norra Cypern idag, är som Sverige var 1966-67 ungefär, problemet är öns största problem, enligt Mehmet.

Jag kan säga direkt att Sverige hade bara en professor, Nils Bejerot, som varnade så tidigt som på 60-talet och han var väldigt ensam om att säga då att det var Sveriges största problem.

Behandlingen sker frivilligt i ”The peace house”
Fredshuset, som chauffören kallade anläggningen.

Man bor bra i en liten bungalow, som rymmer två personer, och behandlingen kallas för psykosocial terapi, hos oss. I den ingår individual- – grupp samt familjeterapi som startar efter avgiftningen.

Det känns lite konstigt för mig, som sett många kliniker, under min tid inom rättsväsendet, att jag måste åka till Norra Cypern för att hitta något så avgiftnings – självklart som en bastu och två pooler.

 

Mehmet kände till 12-stegsprogrammet, som används mycket i väst, men han kände inga 12-stegsmänniskor, men vill gärna lära mer. Men det som 12-stegsprogrammet ger västmänniskan finns redan naturligt här, i vardagen.

 

Vi resonerade en hel del om energier, och jag ska mejla över en del material, och jag har bett Mehmet att noga studera energiskillnaderna mellan en alk-drogberoende turkcypriot och en britt – någon från EU

Vi får se om han kommer fram till samma sak som jag har gjort dvs att de maskulina och de feminin energierna slår om tvärt hos oss, inte här.

Dvs den maskulin energin ”beskydda” slår om hos oss, och blir till ”attackera”
Hos oss är 9 av 10 våldsbrott alk-drogrelaterade, av det skälet. Som jag ser det, som har studerat samhället här i snart 12 år, så kan han ta in en skolklass kemiskt beroende turkcyprioter, men de lär ändå inte misshandla människor grovt eller attackera kvinnor, som är vardagsmat hos oss.

Den maskulina energin ”initiativförmåga”, som hos oss växlar om och blir till ”handlingsförlamning”, kommer han inte att finna här. Den feminina energin ”omsorg”, som hos oss växlar om till ”likgiltighet”, kommer han inte heller att hitta.

Jag är därför mycket tveksam just nu om Mehmet kommer att ”känna igen” Jellinek kurvan, vi får se! Jag ska absolut träffa honom igen, om något halvår, den dag professorn har funderat färdigt på vad vi talade om.

Vi får också se om Mehmet lyckas stjäla min chaufför
Det är på gång. Han är första namn nu,  i landets andra största stad, och risken är stor att chauffören blir senator.

Jag får väl köpa en bil…

Jag lyckönskar dem båda, det lyser kärlek om dem, de vill landet och folket väl, och de är nog, som Memhet sa mig, idealister.

Den typ av politiker vi själva hade på 60-talet.

 

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*