Shejkens dotter, en gedigen maktfaktor

Får man tro propagandan i Europa har kvinnor inget att säga till om i den här delen av världen, och det är nys. Jag skulle inte vara här om det var så. Det är dessutom precis tvärtom, som vanligt.

Sheikh Nazim var känd för sitt uttryck:
-Vilken riktig man är inte rädd för sin fru!

Sheikh Nazim dog då han var 92 år, och hans äldste son är i Istanbul och driver rörelsen vidare, och hans dotter Hajjah Nazihe tog emot mig, jag väntade under ett tak i entrén / trädgården ett tag innan hon kom, och vi åt lunch tillsammans i hennes fadershus, palatset i Lefke, och som hon nu basar över.

Chauffören Seral ombads, efter det att jag hade gått in till lunchen, att lämna huset, och vänta utanför. Det var bara kvinnor som tilläts att vistas inne i det enormt stora palatset, just denna dag.

Hajjah kikade på mig, och hennes assistent sa mig att hon visste så snart jag kom in i rummet att jag är en antroposof. (Begreppet “antroposofi” kommer från grekiskan  “människa”och “visdom”.)

Efter ett par timmars samtal, och en 45-minuters lunch, meddelade jag Hajjah:
-Jag har  läst av energierna här, och ni är verkligen good people, men jag skulle vilja veta mer om er, och då bestämde damen, som är den här världens Drottning Silvia, att jag ska komma tillbaka, jag får bo där, kom och ät och drick på husets bekostnad, och lev med oss! Fyra, tio, hundra dagar, resten av livet!

All denna gästfrihet enbart för att de ansåg mig vis
Vi bestämde att jag ska återkomma för att leva med dem, och speciellt om jag hamnar i nöd. Jag erbjöds livstids beskydd dvs det är visheten som ska skyddas.

Hajjah Nazihe som ung

Jag ska absolut anta Hajjas inbjudan, och leva med dem nån vecka, någon gång.

Exakt samma egenskap – vishet – “belönas” inte sällan i vårt land med en total arrogans, så nog är allt tvärtom alltid.

Bilderna har de tagit, inte jag, och förklaringen är enkel. Jag kan inte börja fotografera folk under en lunch, då vi ska tala obesvärat, och jag kände att hon hade inte gillat om jag hade börjat hiva upp en smartphone.

Hon erbjöd mig att vara med på kvällen, klockan fem, då de skulle ha en “kvinnlig ring”, men jag kände att det vore oerhört respektlöst att besöka “Sheikh Nazim’s house”, delta i en ring, och sen tro att jag vet något om dem eller kan producera texter om deras liv.

Det vore helgalet, varför dagens lunch slutade mycket, mycket lyckligt; jag fick telefonnumret till husmor i palatsets gästhus, hon var en katolsk kvinna, som det strålade om. Det är förvisso rätt normalt, eftersom lejonparten på ön mår väldigt bra, och många är högandliga.

Jag kommer nog aldrig att komma denna enormt vänliga och gästfria shejkdotter riktigt nära, och det finns många frågor jag aldrig kommer att kunna ställa t.ex. “Hur är det att ärva denna “tron” du har fått efter din far? Hur är det att vara shejkens dotter?”

Man gör nog inte som man vill då… eller, hon vet inget annat, och vill säkert inget annat, och har sitt eget universum som hon härskar över.

Husmor berättade att hon nästan har varit i Sverige, hon hade korn på Finland, och jag sa henne att vi förstår inte finska, det är egentligen samma folk, som de på norra Cypern, och hon nickade ivrigt!
-Ja, ja, jag såg många där som såg ut precis som vi!

Och så är det även med shejkens dotter
Hon ser ut som en svenska eller finska förutom sjalen som man bär för att respektera Gud, och samtidigt skydda sig mot sandstormar. (Har inget med sex eller förtryck att göra.) Jag ser i princip fler här som ser ut som svenskar än vad jag gjorde sist jag var i Solna t.ex.

Palatset ligger i staden Lefke, i apelsin- och jordgubbsdistriktet nästan längst västerut mot gränsen till södra Cypern.  Lefke är ett paradis i paradiset, och som jag ska besöka igen i helgen. Femtionde gången?

 

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*