Plötsligt flyttade det in en katt på terrassen, och min hund som brukar jaga dem, uttryckte förnöjsamhet och efter två veckor fick kissen ett namn; Mozart, och nu bara bor han här…
Mozarts mamma skrek och skrek tidigt en morgon varför en granne i huset bredvid, som är veterinär i botten, öppnade dörren, och kattan slank in och började genast föda.
Mor och barn fick bo i huset, i en resväska, och då ungarna var fem veckor bara försvann mamman varför min granne födde upp dem tills de var redo att ge sig ut i världen.
Det troliga är att mamman hade avlidit, hon hade aldrig lämnat sina ungar, och hon har inte setts till sen dess.
Tidigt stoppade min granne ner en hand, och gullade lite med dem, därför att om man socialiserar dem tidigt har de mycket lättare att hitta ett hem än om de är, som Cyperns katter är, mer eller mindre helvilda.
Ett år senare adopterades Mozart av vovven Ludvig, och nästan på sin ettårsdag
Fotona ovan är tagna den 12 juli 2018. Min granne är på väg att lämna ön, för nya uppdrag i Europa och Afrika, och bjuder på en sterilisering, som ska göras nästa lördag förmodligen, så slipper Mozart slagsmålen som går rätt häftigt till bland vildkatterna, och han är inte en vildkatt på riktigt eftersom han är uppväxt i en finsk resväska.
Lämna ett svar