Ovan sägs att en hund gråter varje natt för att ingen vill adoptera den, och det hade jag nog också trott för några år sedan.
Idag tror jag mer på att den gråter för att den är inlåst.
Den 14 april skadades min hund Ludvig i en olycka, och sen dess – fram till den 18 maj – låg streetdogen ”Skalman” utanför och vaktade.
Vart vi än gick följde han efter dag ut och dag in. Natt efter natt låg han på trottoaren utanför…
Han vek inte från Ludvigs sida många minuter…
Vänner började fråga om jag matade honom, och det gjorde jag inte. Han får mat längre ner på gatan av en familj som matar 25 hundar.
Skalman är den streetdog jag har kommit mest nära men ett trettiotal rör sig i området och jag ”känner” dem alla.
Det förvånade mig då han började uppträda som väktare, sjukgymnast, läkare men mest förvånad blev jag att han sen försvann då Ludvig var helt återställd. Då kom han var artonde timme ungefär, två gånger, för att sen upphöra med besöken. Låser du in Skalman är jag helt övertygad om att han skulle gråta dygnet runt.
Lämna ett svar